Inga Brandell:Algeriskt trauma gav fransk identitetskris

När fransmännen på söndag väljer ny president väljer de samtidigt vilken sorts land de vill att Frankrike ska vara. Konflikten kring den nationella identiteten handlar i stor utsträckning om oläkta sår från landets algeriska historia, visar Alice Petrén i sin nya bok ”Terroristen i Toulouse”.

Publicerad
Franska och algeriska flaggan sammansatta och målade på en vägg i Paris.

Franska och algeriska flaggan sammansatta och målade på en vägg i Paris.

Foto: IBL
Alice Petrén är utrikeskorrespondent vid Sveriges Radio, och har tidigare gett ut boken ”Made in France. Stolthet och nationalism” (2015).

Alice Petrén är utrikeskorrespondent vid Sveriges Radio, och har tidigare gett ut boken ”Made in France. Stolthet och nationalism” (2015).

Foto: Thomas Malmqvist
Charles de Gaulle på besök i Alger, sommaren 1958.

Charles de Gaulle på besök i Alger, sommaren 1958.

Foto: IBL
”Ensemble, la France!” (”Samling, Frankrike!”) står det på Emmanuel Macrons valaffisch, ”La France apaisée” (”Det fridfulla Frankrike”) står det på Marine Le Pens.

”Ensemble, la France!” (”Samling, Frankrike!”) står det på Emmanuel Macrons valaffisch, ”La France apaisée” (”Det fridfulla Frankrike”) står det på Marine Le Pens.

Foto: IBL
Annons

Frankrike står inför ett ödesval. Ingen samsyn råder i landet om lösningen på de stora ­samhällsproblemen. Tilltron till den politiska klassen i dess helhet är skakad, samtidigt som stora grupper efterfrågar en total förnyelse av politiken. En situation liknande den som rådde efter Algerietkrigets första år och som i och med Charles de Gaulles tillträde 1958 ledde både till Algeriets själv­ständighet och till en komplett omvandling av de franska politiska institutionerna. I någon mening gäller det på nytt Algeriet, om än på ett helt annat sätt än i slutet av 50-talet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons