RecensionSommarens böcker 2018
Hon tar sig rätten att vara cynisk – men går i fällan
Hon är sekreterare på en ungdomsanstalt, fantiserar om en fångvaktare och roar sig med att snatta nylonstrumpor och läppstift. Ottessa Moshfeghs debut handlar om Eileen, en självföraktande kvinna som tampas med ätstörningar, kroppshat och sin alkoholiserade, paranoida pappa.
Det här är mitt första möte med amerikanska Ottessa Moshfegh, som gått från novellformen till romanen i nyöversatta ”Eileen”. Recensionsklippen på omslaget lovar stort – något du aldrig läst förr, något mästerligt och originellt. När jag börjar läsa blir jag inte riktigt övertygad. Tvärtom känns det som om jag mött varianter av den här litterära gestalten i många romaner och filmer, ja så ofta att hon nu mer börjat bli en kliché.
Berättaren är i sjuttioårsåldern men återvänder till livsavgörande händelser i sin ungdom på 60-talet. Eileen är då en tjugofyraårig självföraktande kvinna i en mindre stad vid New Englands kust, som tampas med ätstörningar och kroppshat.