RecensionDans
Kropp möter teknik – naket men lite statiskt
Avklätt och stramt – och med ljuset som bokstavlig del av koreografin. ”Moving in concert” är Mette Ingvartsens inledande verk i en kommande svit om kroppen i den digitala eran.
När de nio dansarna lite oväntat gör entré genom salongen endast iklädda strumpor och skor ligger det redan åtta lysrör på scenen och väntar på dem. Lysrören, som under det drygt timslånga verket skiftar i såväl färg som styrka, från vitt till glödande rött via ett mer gulorange sken, används av dansarna för att skapa sammanhang och mönster. I inledningen lyser de så starkt att dansarnas nästan nakna kroppar blir till mörka silhuetter.
Just den nakna kroppen är något den danska koreografen Mette Ingvartsen ofta återvänder till i sina verk oavsett om det som här handlar om flera dansare eller om hennes egna solon. Som tur är känns det aldrig spekulativt, det skymmer inte verken. Att flera av dansarna i ”Moving in concert” varit med i hennes svit ”Red pieces”, om sexualitet, pornografi, makt och intimitet, är kanske en del av förklaringen till att de är så bekväma med det avklädda.