”Skulpturens tvetydighet gör den så drabbande”
Kroppen och dess känslighet inför den egna tillvaron har länge varit ett centralt tema i Maria Miesenbergers konst. Den pågående utställningen ”Unfold” som visar flera av hennes skulpturer från de senaste åren är inget undantag.
Maria Miesenberger, ”Memory unfold (crossing over), 2019, i samarbete med Märta Måås-Fjätterström. Röllakan med inslag av flossa I relief.
Maria Miesenberger, ”Reflection on the presence of time”, 2013/2019. Patinerad brons.
Maria Miesenberger, ”Unfold (shadow in three parts)”, 2018/2019. Rostfritt stål.
Maria Miesenbergers nya utställning, hennes första på Anna Bohman Gallery, är fint sammanhållen och uppdelad i tre scener. Men den börjar med en prolog utomhus vid ingången där det står två bänkskulpturer med titeln ”Glömma gömma”. Precis som de andra verken i serien ”Unfold” har de tunna barnkropparna som gömmer sig under bänkarna ett veckat mönster inspirerat av en inte helt utfälld solfjäder.
I det första gallerirummet står en byst eller rättare sagt en tredelad skuggskulptur ”Unfold (Shadow in three parts)” framför mattan ”Memory unfold (Crossing over)” som vävts hos Märta Måås-Fjetterström i Båstad. Man skulle kunna se den stora röllakansväven med flossainslag som allt från en stor drömfångare till en stiliserad bild av det kvinnliga könet eller något mer abstrakt.