KommentarVetenskapskollen
Sjukdomsutbrott innebär nya utmaningar i dagens digitala värld. Vi måste inte bara motverka en epidemi utan också stoppa spridningen av en infodemi.
Ett sjukdomsutbrott är en perfekt grogrund för spridning av desinformation. Många är oroade och därför särskilt mottagliga för skrämselpropaganda.
När ett nytt virus börjar spridas finns också många oklarheter – experterna och myndigheterna kan inte ge tvärsäkra svar och då ökar risken att vi vänder oss till dem som ger sken av att sitta inne på svaren.
I takt med spridningen av det nya coronaviruset 2019-nCoV sprids också felaktigheter och rena konspirationsteorier om viruset. Världshälsoorganisationen WHO gick i veckan ut med att de vill stoppa en så kallad infodemi genom att samarbeta med stora nätjättar som Google, Twitter och Facebook¹. Syftet är att göra det enklare för människor att hitta korrekt information.
Exempel på felaktigheter som cirkulerat är bland annat påståenden om att antalet smittade är betydligt större än de officiella siffrorna visar. Inga myndigheter förnekar att mörkertalet kan vara stort – framför allt när det gäller fall med milda symptom – men uppgifter om att hundratusentals människor dött och miljontals är smittade stämmer inte och riskerar att skapa panik².
Det cirkulerar också påståenden om virusets ursprung, som att spridningen beror på kinesernas matvanor. Ett videoklipp där den kinesiska influencern Weng Mengyun äter fladdermussoppa har fått stor spridning på nätet och Weng har blivit dödshotad³.
Tankarna går till kalla krigets desinformationskampanjer och aids-paniken på 80-talet.
Att koppla viruset till fladdermöss är på många sätt rimligt, det nya viruset är besläktat med sars som hade sitt utbrott 2002 till 2003 och som tros ha överförts från fladdermus⁴. I en nyligen publicerad forskningsrapport i Nature kopplas även det nya coronaviruset till fladdermöss⁵, men klippet på Weng har inget med det nya viruset att göra utan spelades in under en resa 2016.
Konspirationsteorier om att viruset tagits fram med flit, antingen för att få pengar till vaccinationsindustrin eller av kinesiska staten som ett biologiskt vapen, förekommer också. Tankarna går till kalla krigets desinformationskampanjer och aids-paniken på 80-talet då liknande konspirationsteorier fick spridning. Syftet med denna typ av desinformation kan vara att smutskasta och destabilisera en politisk fiende, men ibland kan det handla om rena missförstånd.
Påståendet om att viruset avsiktligt spridits av giriga vaccintillverkare har kopplats till en patentansökan från 2015 för ett coronavirusvaccin6. Det stämmer att det finns en patentansökan, men coronavirus är en hel familj av olika virus och patentet har ingenting att göra med det nya sjukdomsutbrottet.
Vi måste inte bara stoppa spridningen av en epidemi utan också spridningen av en infodemi.
Det har också spridits en hel del felaktiga hälsoråd om att infektion kan förebyggas genom regelbundet intag av C-vitamin, vitlök, cannabis och till och med blekmedel.
Desinformation kan ha förödande konsekvenser. Riskerna är så klart uppenbara vad gäller saker som förtäring av blekmedel, men korrekt information om hur ett virus sprids och vilka förebyggande åtgärder som faktiskt fungerar är också avgörande för att stoppa smittspridning.
Spridandet av felaktiga påståenden riskerar också att spä på främlingsfientlighet, rasism mot kineser och personer med asiatisk härkomst har rapporterats från flera håll i världen7. Desinformationen riskerar också att minska förtroendet för forskare och myndigheter, vilket även det kan ha allvarliga följder.
Sjukdomsutbrott i dagens digitala värld innebär nya utmaningar och att vi inte bara måste stoppa spridningen av en epidemi utan också spridningen av en infodemi.