RecensionNya filmer
Behöver sakta ner – och döda sina ”darlings”
I den femte filmen om ”Indiana Jones” har man kastat in lite befriande diskbänksrealism. Snabbt blir filmen dock lite för sprängfull av idéer.
Det är drygt 40 år sedan Harrison Ford för första gången gjorde entré som den äventyrslystne historieprofessorn Henry Walton ”Indiana” Jones, Jr. Mycket vatten har runnit under de gistna hängbroarna sedan dess – redan 2008, i den första uppföljaren till originalfilmerna som kom på 1980-talet, konstateras det att Indy har nått åldern ”då livet inte länge ger saker, utan börjar ta dem tillbaka”.
Medan Spielberg den gången jobbade alltför explicit med själva ”återkomsten” och lite för länge lät kameran fånga skuggbilden av den ikoniska actionhjälten, kastar den nye regissören James Mangold in en befriande diskbänksrealism. Den förr så propra professorn sover framför tv:n, bara iklädd fillingarna, med sitt grå hår på ända.