Kommentar
I flera veckor har jag lyssnat på manligt kodade samtals- och intervjupoddar. Det finns en charm i att det får vara trevligt och kontroversiellt samtidigt – problemet är den bristande ansvarskänslan.
Försök att nämna journalisten Navid Modiris samtalsextremism i ”Hur kan vi?”, komikern Aron Flams ”Dekonstruktiv kritik” eller opinionsbildaren (och SvD-medarbetaren) Ivar Arpis ”Rak höger” för någon inom kultur- och medievärlden och du möts som bäst av en stor, trött suck. Oftast har de inte lyssnat en minut. De råder bara en tyst konsensus: detta är ren skit.