Under strövtåg i Paris påmindes jag om några märkliga kvinnor. En gång sökte jag förgäves intervjua den sängbundna Colette i hennes våning mot Palais Royals grönska och arkader. Hennes tredje man som vårdade henne var jude och mycket yngre; ändå hade Colette gjort sig skyldig till en antisemitisk roman de år tyskarna ockuperade Paris.