RecensionTeater

QuasimodoUndergångsvision som litar till komiken

Kim Lantz som en bedårande Quasimodo. Shada Sulhav i bakgrunden.
Kim Lantz som en bedårande Quasimodo. Shada Sulhav i bakgrunden. Foto: Mats Bäcker

Mörk medeltid och grotesk komik ramar in Jens Ohlins träffande undergångssaga på Folkteatern i Göteborg. En visuell uppsättning som berättar om människors hållningar i vår egen oroliga tid.

Birgitta Lindh Estelle
Publicerad
Annons

”Quasimodo” på Folkteaterns stora scen i Göteborg är en skruvad moralitet utan sensmoral. I Jens Ohlins nyskrivna scenberättelse visas i en skrattspegel vilsna existenser som famlar efter något att hålla sig till när jorden kanske håller på att gå under. Med fyra veckors tidsfrist är det väl lika bra att ge sig livet hän eller? Ska tiden istället användas till att göra bot och bättring? Kanske är profetiorna falska?

Victor Hugos puckelryggiga hittebarn ur ”Ringaren i Notre Dame” (1831) har placerats i en ny och dysfunktionell familj men fortfarande med en kyrkans man som överhuvud. Kvar från romanen finns också katedralen och den gotiska 1400-talsmiljön. Quasimodos puckel är en outvecklad tvilling som delger familjen sina uppenbarelser om Guds straff.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons