FalskskenVarelserna slår ut teknologin och tar över

Inte var det väl så länge sedan som troll, vättar och andra väsen var som bannlysta ur den svenska kulturens huvudfåra? Exakt när och hur det förändrades kan jag inte svara på, men att något har förändrats är uppenbart. Plötsligt dyker oknyttet upp lite varstans, från TV-serien ”Jordskott” till det briljanta indiespelet ”Year Walk”. I vissa fall gestaltas figurerna som ogenomträngliga i sitt främlingskap och en källa till skräck, som den attraktive och ändå frånstötande hustomten Josef i John Ajvide Lindqvists ”Vad mig tillkommer”. I andra sammanhang fungerar de som ställföreträdare för en natur som inte längre förmår bära mer av människans rovdrift, som i Mats Söderlunds nyligen avslutade romantrilogi. I Sara Engströms debutroman ”Falsksken” är båda påståendena sanna på en och samma gång.

Här skildras en närliggande framtid där de så kallade rådarna – bokens beteckning för varelser ur nordisk folktro – återtagit världen genom att slå ut den teknologi som är det moderna samhällets förutsättning. Mänskligheten har tvingats på reträtt och lever nu inhägnade i små isolerade stadsenklaver, skyddade av de järnbarriärer som visat sig kunna hålla rådarna stången. Romanen koncentrerar sig till en av mänsklighetens nordligaste utposter, det nedgångna Järsele. Det är en dyster värld men post-dystopisk snarare än dystopisk: skillnaden är den mellan ärrvävnaden och det ännu öppna såret. Iögonfallande orättvisor till trots utgör Järsele ändå någon form av mödosamt återupprättad civilisatorisk ordning. Fullt så illa som den kolsvarta tid som följde på den gamla världens sammanbrott blir det aldrig igen. Åtminstone är det vad man intalar sig – men eftersom ”Falsksken” nu är en spänningsroman är förstås den annalkande katastrofen något av en oundviklighet.