8 akademiledamöter: Inte nog starka skäl att utesluta
Uteslutning av ledamot är en unik åtgärd i Akademiens historia. Här vill vi ange våra skäl för att ha röstat emot en uteslutning av Katarina Frostenson, skriver åtta ledamöter i Svenska Akademien.
”Sedan det nått offentlighetens kännedom att Svenska Akademien haft en omröstning om ett förslag att utesluta ledamoten Katarina Frostenson, och sedan flera ledamöter offentligt angivit sina skäl för att rösta för uteslutning, vill vi här ange våra skäl för att ha röstat emot. Det kan tyckas märkligt att det i den mediala bild som nu dominerar har framstått som mer förklarligt att rösta för en uteslutning än att rösta emot. Uteslutning av ledamot är en unik åtgärd i Akademiens historia och har bara tillämpats en gång tidigare, 1794, och då mot en ledamot som i sin frånvaro i juridisk instans hade dömts till döden för konspiration. Genom att utesluta Katarina Frostenson skulle Akademien ha utdömt ett utomjuridiskt straff som till sina verkningar vida skulle ha överskridit en aldrig så hård juridisk dom, därtill ett straff utan appell och nåd. Det bör också noteras att förslaget om uteslutning lades fram för omröstning i kölvattnet av den omfattande mediedebatten kring teaterchefen Benny Fredrikssons tragiska bortgång, vilket påminde åtminstone några av oss om det obarmhärtiga medieklimat vi nu lever i.
För att utesluta en ledamot ur Svenska Akademien, därtill en ledamot som inte juridiskt åtalats eller straffats för någonting, krävs kort sagt mycket starka skäl. Efter moget övervägande kunde vi inte finna att skälen för uteslutning, därtill i en mycket snabbt genomdriven omröstning, var starka nog.