En dröm om rättvisa som tär på jämlikheten
Från vänster till höger omhuldas meritokrati som idealet för ett jämlikt samhälle, trots att idén är behäftad med stora problem. I ”The tyranny of merit” menar Michael Sandel att denna till synes bestickande moraliska princip ligger bakom de senaste decenniernas sociala splittring.
När jag skriver det här har det just blivit klart att Joe Biden har fått tillräckligt med elektorsröster för att bli USA:s 46:e president. Hans anhängare firar på gator och torg. Men det finns gott om smolk i glädjebägaren. Hur kunde fler än 70 miljoner medborgare i världens äldsta och ledande demokrati lägga sina röster på Donald Trump, som under sina fyra år vid makten gjort klart att han föraktar demokratins bärande normer och institutioner? Hur kunde det republikanska partiets ryggradslösa kongressledamöter få fortsatt förtroende, efter att dessa ledamöter inte bara låtit Trump härja fritt utan också själva entusiastiskt härmat hans attacker? Och varifrån kommer all ilska – en hopplöshetens och självdestruktivitetens ilska, som villigt låter sig näras av befängda konspirationsteorier samtidigt som den stoppar huvudet i sanden när det gäller vår tids stora ödesfrågor?