RecensionScenhöst 2017
Koreografen rycker undan mattan – en mental thriller
Blod som livssaft, passion och smittbärare är tema i Jefta van Dinthers nya duett. Den röda tråden löds inte riktigt ihop, men det är likväl kompromisslöst ömsint och hårdsmält – en mental thriller om vår existens, skriver Anna Ångström.
Det finns ett påtagligt drag av romantik i Jefta van Dinthers koreografiska oeuvre. Det är som om han, genom dansarnas uppenbarelser och rummets visuella och audiella skiftningar, kondenserar vår högteknologiska och ofta brutala värld till starka känslor och bilder – uttryck för ett rop, en förtvivlan eller bara en obetvinglig längtan efter känslan av att vara levande.
Senast skapade han det storslagna ”Protagonist” för Cullbergbaletten, där den unga artisten Elias långsamma, späda sång blev ledmotiv till ett verk om en revolution som kommit av sig och en evolution på rewind. En i flera bemärkelser naken studie av människans tillstånd.