Recension
Luther var inte nyansernas mästare
Gärningar spelar ingen roll – det är tron ensam som frälser. Det predikade Martin Luther för jämnt 500 år sedan och åstadkom en spricka i kristenheten. Joel Halldorf och Patrik Hagman försöker skriva en teologi för en kommande, förenad kyrka.
I år uppmärksammas som bekant att det är 500 år sedan reformationen inleddes. Den 31 oktober 1517 lade Martin Luther fram sina 95 teser, vilket blev startskottet på en process som inte bara skulle splittra kyrkan utan också slita sönder Europa. Detta var knappast den gode Luthers avsikt. Han såg, precis som alla sansade människor på den tiden, att kyrkan behövde reformeras (det behöver den för övrigt, i mer eller mindre grad, alltid). Men den teologi som växte fram ur Luthers protest var alltför radikal eller, skulle jag hellre säga, för ensidig för att kyrkan skulle kunna ta den till sig. Istället för reformation splittrades kyrkan.
Vari bestod då denna splittrande sprängkraft i Luthers tänkande? Den som vill ha en översiktlig introduktion till Luthers teologi kan med fördel läsa teologerna Patrik Hagmans och Joel Halldorfs bok ”Inte allena”. Hagman och Halldorf utgår här från de tre sola – tro, skrift och nåd allena – som anses vara själva hjärtat i Luthers förkunnelse. Författarna har en givande, ekumenisk, utgångspunkt. De har båda bakgrund inom frikyrkan, tillhör lutherska kyrkor, men försöker i boken att lägga ett ”mångkonfessionellt” perspektiv på Luther. Ingen kyrka bör samlas kring Luther allena, skriver författarna, ”hans röst har sin plats bland kören av röster, men han bör inte göras till solist för någon kyrka”. Hagman och Halldorf försöker vara ”teologer för den kommande, förenade kyrkan”. Vilket gör att det inte blir onödigt polemiskt åt något håll. Det är en nykter, men kritisk, läsning av Luther.