RecensionNya filmer
Spielberg är pornografiskt upphetsad över journalistik
Metalltyper, trycksvärta och fysiskt tidningsmakeri. En nästan pornografisk upphetsning för journalistiskt arbete präglar Steven Spielbergs kärleksförklaring till den fria pressen. Men ”The Post” missar en viktig detalj.
Det är inte bara det att hon är kvinna, omgiven av idel män i en utpräglat manlig tidningsvärld. Washington Posts huvudägare Katharine Graham är dessutom – spelad av Meryl Streep, som är instruerad av Steven Spielberg – en aningen tafatt och klunsig kvinna som välter stolar i restauranger och tappar pärmar i golvet, obekväm med att ta plats i rummet och hävda en åsikt. Varför männen omkring henne gärna fattar hennes beslut åt henne. Det är liksom enklast så. De blickar ofta, liksom kameran, på henne uppifrån, inte så litet nedlåtande. Men det här är, mer än något annat, hennes film.
En inte oväsentlig biroll i detta drama spelar försvarsanalytikern Daniel Ellsberg (Matthew Rhys). Gradvis blir vetskapen om att alla presidenter från Truman till Nixon har ljugit skamlöst om kriget i Vietnam (man gav sken av att en seger stod för dörren och dolde omfattningen av den militära insatsen) alltför tung att bära. Varför han kopierar en mer än 7 000 sidor tjock forskningsrapport – ”The Pentagon papers” – och börjar läcka till en reporter på New York Times. När tidningen börjar publicera, kontrar president Nixons jurister med en domstolsorder som förbjuder fortsatta avslöjanden. Vilket innebär att Katharine Grahams Washington Post bjuds in i matchen. Man har, plötsligt, fått tillgång till samma material, även om man inte har haft någon tid alls till utvärdering. Och ingen har förbjudit henne att publicera någonting. Ännu.