RecensionVårens böcker 2019
Äckelkänsla har ersatts av innerlighet
Matilda Södergran har i vår tilldelats såväl Sveriges Radios lyrikpris som Svenska litteratursällskapets pris, båda för den aktuella diktsamlingen ”Överlevorna”. Läsvärd lyrik, tycker Sebastian Lönnlöv. Men han saknar en strängare gallring.
Sveriges Radios lyrikpris gick i år till Matilda Södergran. Därmed blev hon den femte finlandssvenska mottagaren sedan priset introducerades 1958 – en anmärkningsvärt liten skara, med tanke på hur vital och viktig den finlandssvenska grenen av svensk poesi alltid har varit.
Södergran, numera bosatt i Norrköping, är även verksam som kritiker och översättare. Och ja, hon är verkligen en avlägsen släkting till modernismens ikon Edith Södergran. Den prisade diktsamlingen, ”Överlevorna”, är Södergrans femte på tio år. De tre första – ”Hon drar ådrorna ur” (2008), ”Deliranten” (2010) och ”Maror (ett sätt åt dig)” (2012) – genomsyras av mörker, våld och kroppsvätskor. ”Lotusfötter” (2014) består av tre prosadikter om kvinnlig utsatthet och är av en helt annan lyrisk halt. Mörkret finns kvar, men är tätare och mera övertygande, samtidigt som stilen är betydligt säkrare.