En odyssé: en far, en son och ett eposVad Odysséen kan lära oss om bortvända män

Pappa fyllde nittio den sommaren. Varthän det bar förstod både han och jag så vi höll varandra sällskap. Framåt hösten brukade jag sitta i hans rum och skriva, och en morgon kort före hans död kom en sköterska in i något ärende, varvid pappa höjde sin hand, pekade på mig och sa: ”Det här är min son. Han är familjens överhuvud. Lyd honom. Det gör jag.” Och så ett illmarigt flin på det.

Ett kärt minne, ofrånkomligt under läsningen av Daniel Mendelsohns ”En odyssé” – som handlar om hur författaren i femtioårsåldern kommer oväntat nära sin far, den buttre matematikern Jay. Det här är en på flera sätt fantastisk memoar, spännande och gripande om vartannat, och lärorik för den har slarvat i sina studier av antikens litteratur. För läsare som kan sin Homeros utantill ger den säkert ännu mer.