Tragikomiska gestalter skildrade med ömhet
Fantasifigurer med rosiga kinder, festliga hattar och besynnerliga glasögon – är det en saga för barn vi ser? Eller kanske ett ödesdrama? Humor och melankoli är oskiljaktiga följeslagare i Joakim Ojanens verk.
Fartfylld slapstick eller existentiell grotesk? Ingenting kan hävdas med säkerhet när Joakim Ojanens gåtfulla gestalter riktar sina kaxiga och samtidigt sårbara blickar mot oss.
Många av dessa fantasivarelser är varken människor eller djur utan egendomliga hybrider med en halsbrytande anatomi: långa nosar och öron, runda ögon och rakitiska lemmar som omfamnar överdimensionerade huvuden och klumpiga kroppar. Det är svårt att bestämma deras ålder eller kön. Varje gestalt tycks dock ha sin egen personlighet och en livshistoria med ett förflutet och en osäker framtid.