RecensionKonstutställningar
Utbrott av rörelse ger liv till det perfekta
Den svenska konstnären Hilma af Klints abstrakta verk låter år 2013 oss stiga rakt in i förra sekelskiftets föreställningsvärld av ockultism och teosofi. Moderna Museet lyfter fram en doldis vars djärva, ljusa målningar kräver betraktarens tid.
Hilma af Klint (1862–1944) är det svenska 1900-talsmåleriets största doldis. Visserligen har hon visats på Moderna Museet 1989 och på Liljevalchs 1999, men jag gissar att de flesta som nu besöker Moderna Museets utställning med 227 större och mindre akvareller och oljor, aldrig har hört talas om henne. Det är i så fall på tiden. Museet satsar mäktigt kring ett minst sagt märkligt konstnärskap. Blir Hilma af Klint med detta också ett internationellt namn? Vi får se. Utställningen kommer att turnera till både Hamburger Bahnhof i Berlin och Picassomuseet i Málaga.
Under sin mest aktiva period från 1906 och framåt fick – eller erövrade – hon aldrig någon plats i dåtidens konstliv, ett som dominerades av mer eller mindre tama Matisseelever, insmickrande naivister och strategiskt försiktiga modernister. Hennes självpåtagna andliga mission – 1905 fick hon av anden Amaliel uppdraget att gestalta bortomvärlden och inledde så arbetet med en jättelik måleriserie kallad ”Templet” – gjorde henne till en mycket främmande fågel i en insulär miljö.