Recension

IndialändernaFantasins logik öppnar världen

Erik Anderssons nya roman sjuder en lågintensiv, humoristisk, men också ögonöppnande diskussion om nationalismens fördärvligheter, skriver Magnus Persson.

Publicerad
Erik Andersson (född 1962) debuterade med novellsamlingen ”Ättlingen från Mecklenburg”. Hans senaste roman var ”Den larmande hopens dal” 2008.

Erik Andersson (född 1962) debuterade med novellsamlingen ”Ättlingen från Mecklenburg”. Hans senaste roman var ”Den larmande hopens dal” 2008.

Foto: GUDMUND SVANSSON
Annons

Det är klart att det säger något om Erik Anderssons egen poetik, detta att han har gett sig på – och rott i land – att översätta två monumentalverk som Tolkiens Ringen-trilogi och James Joyces ”Ulysses”. I båda fallen handlar det om en litterär materia som, på helt olika sätt, bjuder stort motstånd och som kräver enorma kunskaper – språkliga, filosofiska, kulturhistoriska – för att inte bara bemästra och göra rättvisa, utan också sätta sin egen särprägel på. Lägg till detta att det rör sig om två verk från helt skilda delar av det litterära kretsloppet, som båda är grundligt utforskade och strängt bevakade av experter och fans både inom och utanför akademin. Varje val och förändring översättaren gör nagelfars nitiskt, och upplevda feltolkningar eller övertramp leder till hätska debatter.

Visst går det att hitta spår av både Tolkien och Joyce i Anderssons egen produktion, också i den nya romanen ”Indialänderna”. Men influenserna är snarast indirekta, och gör sig gällande i en djärv kombination av två helt olika temperament och litteratursyner: det storskaliga episka fabulerandet respektive det (lika storslagna) modernistiska experimenterandet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons