Recension
Tydliggörande detaljer
I samband med ett motorvägsbygge genomfördes Sveriges största arkeologiska utgrävning. Författaren Maja Hagerman har dokumenterat arbetet och öppnar för nya, alternativa bilder av den äldre järnåldern.
En av årets mest uppmärksammade populärvetenskapliga böcker, Maja Hagermans “Försvunnen värld. Om den största arkeologiska utgrävningen någonsin i Sverige” är resultatet av ett ovanligt författarinitiativ. Planerna på att ge E4:an en ny, åtta mil lång, sträckning mellan Uppsala och Tierp (färdigställd 2007) tvingade fram mängder av intressanta utgrävningar, vilka Hagerman noggrant följde och gjorde till utgångspunkt för en omfattande mikroanalys av svensk förhistoria. Resultatet är bilden av en lokal och regional utveckling under tusentals år, skärskådad med lupp, därtill med stor respekt för de enskilda arkeologernas mödor. Många är namngivna i boken, och de specifika problem som motorvägsbyggen och markexploateringar frambesvärjer tillerkänns relevant utrymme. Lägg därtill att “Försvunnen värld” är både välskriven och välillustrerad med kartor, skisser och vackra fotografier av Claes Gabrielson.
Bokens röda tråd är den landhöjning som präglade Uppland från stenålder till järnålder, en successiv markexpansion på havets bekostnad mitt framför ögonen på våra förfäder. Ett extremt exempel är utvecklingen av det flacka landskapet vid sjön Tämnaren, där stranden försköts 260 meter på tio år, det vill säga 26 meter om året. Landhöjningen skedde från norr mot söder, varför Hagermans kronologiska genomgång av historien inleds vid Tierp och slutar vid Uppsala, med stora och vida utblickar i omlandet. Läsaren möter skilda grupper av jägare, fiskare, boskapsskötare och jordbrukare.