Analys
Den starkes rätt gör Libyen svagt
Efter revolutioner finns ingen vägkarta att följa. Lärdomen från Libyen visar att övergången efter 42 års diktatur är kantad av svårigheter. I dagsläget gäller den starkes rätt och milisernas makt. De många libyer som stöder regeringens strävan efter en rättsstat har lång väg att gå.
TRIPOLI I mars 2011 satte Gaddafis stridsvagnar kurs mot den upproriska staden Benghazi. Men då stoppades diktatorns pansar av franskt stridsflyg. ”Merci Sarkozy” stod det klottrat med arabiska bokstäver längs vägen mellan Benghazi och fronten i Ajdabiya, när jag kom dit ett par veckor senare. Libyerna var tacksamma över att Frankrike, med stöd av ett FN-mandat och i allians med Natoländer, Sverige och Qatar, hindrat en massaker i Benghazi.
För en vecka sedan sprängdes en bilbomb vid Frankrikes ambassad i Tripoli. Det var en chock inte bara för franska UD och de skadade vakterna utan också för alla de libyer som vill ge Frankrike ett erkännande för dess insats under revolutionen. Följden blir nu ökad isolering för libyerna. Flera konsulat har bommat igen. Libyer har därmed svårare att få visum utomlands.