Recension
Mama Rosin - Black Robert
Rullande och mullrande trummor, ett dragspel som hela tiden tar lite för mycket plats och allmän stökighet. Först låter det som en fältinspelning från ett ruttet trädäck någonstans på Mississippis sydvästra strand men snart dyker det upp saker som förändrar bilden. En gammal cajunballad är på samma gång känslig pop, den dragspelsmarinerade zydecon garagerock. Kanske har någon annan i modern tid gjort något lika relevant av cajunkulturen som de här tre schweizarna, jag har i alla fall inte hört det. Här finns ingen hoodoo-mystik och inga pliktskyldiga bayou i titlarna, bara vackra melodier och envetet, slamrigt sväng.