Recension
En felsatsande kvinnas vrede
KVINNOFÄLLAN Claire Messuds nya samtalsväckande roman handlar om vreden en duktig flicka kan känna över att den omsorg hon ägnat andra inte ger utdelning.
”Kvinnan på övervåningen” är en roman om vrede. Mer specifikt handlar den om vreden hos lågstadieläraren Nora Eldridge som vid 37 års ålder varken har den konstnärskarriär eller de barn hon drömt om och som plötsligt inser att nu är det för sent. I stället undervisar hon andras barn i Cambridge, Massachusetts, och har blivit en kugge i hjulet, en pålitlig kollega, en hjälpsam vän, en tyst och osynlig granne, en plikttrogen dotter som ringer gamla pappa varje kväll – kort sagt en på ytan stillsam person med ett inre som en kokande vulkan.
Det är ingen ovanlig kvinnlig utvecklingshistoria Claire Messud berättar och det ligger nära till hands att säga att hennes roman handlar om kvinnlig vrede i största allmänhet, men det vore att gå för långt. Skälen till Noras förvandling från upprorisk tonåring till duktig flicka är alltför vagt tecknade för att man ska kunna dra några allmänna växlar på dem. Hon avstår från konstskolan och hon tar hand om sin sjuka mamma, men varför förklaras aldrig på ett övertygande sätt.