Recension
Hundra år av vanskliga beslut
Den som söker en händig och överskådlig och inte alltför högtravande genomgång av de litterära Nobelprisen och människorna bakom dem har inte så mycket att välja på som man i förstone skulle tro. Bland de mera förnuftiga företagen i den genren är Helmer Långs ”De litterära Nobelprisen 1901-1983” som 1984 utkom på Bra Böckers förlag. Boken har i höst förts à jour och bytt både titel och förlag; nu heter den 100 Nobelpris i litteratur 1901-2001. Texten är i det längsta densamma som i den förra boken, utom att en svärm av tryckfel nu har landat på sidorna, okänt varifrån - det går lätt att läsa sig till vad som borde ha stått men det irriterar ordentligt i alla fall! I övrigt har aderton nya namn tillkommit, däribland också på ett påpassligt lösblad den senaste pristagaren.
För att nu börja med detta post scriptum om V S Naipaul så tycks Lång ansluta sig till den journalistiska meningen som vi sett florera då nyheten släpptes, att Naipaul fått priset för sent, att han som romandiktare kulminerat för länge sedan, och att Akademien borde iakttagit större diplomatisk försiktighet i dagsläget när det gällde en författare som kritiserat muslimska tänkesätt så skarpt. Jag delar inte alls den uppfattningen.