Recension
Buller eller musik?
2001 Slog kortfilmen Music for one apartment and six drummers världen med häpnad om ett gäng musiker som i smyg tar sig in i en lägenhet och tjuvtrummar på möbler och köksgeråd. Nu upprepar duon Simonsson Nilsson konststycket med en fyrasatsig konsert där samma sextett härjar i en operationssal, ett bankkontor, utanför ett konserthus och i ett elverk. Men denna gång får de inte verka ostört utan har fått en polis efter sig i Bengt Nilsson tondöva och nitiska gestalt. Man får tänka några extra varv över hur han hittar ledtrådar genom att saker har upphört att ge ljud ifrån sig. Filmens styrka är just att den inte liknar något annat man sett. Närmast kan den beskrivas som en poetisk filosofisk diskussion om vad som skiljer ljud från buller från musik.
Filmens ”musikterrorister” vill både avskaffa det slappa musikskvalet som strömmar ur högtalare på gatan i filmens Malmö, men de vill också ifrågasätta det rituella finlyssnandet när de sätter tryckluftborrarna i trottoaren utanför Konserthuset och klapprar med grävskopor. Penningtänkandet får sig en känga när ljudet från en dokumentförstörare som matas med hundralappar blir del av banksatsen. Trummarna vill öppna våra öron och ögon för det oväntade som när hela Malmö blinkar i takt – filmens vackraste nummer. Men även tystnaden kan ha sina kvaliteter, vilket visas i slutscenens ljudlösa konsert.