Ett bildningsideal kan aldrig bli mossigt

Det är min erfarenhet att det oftast är vi arbetarklassbarn som gjort bildningsresor som är positiva till kanon och uttalad bildningsgrund i skolan. Vilket är rimligt. Läraren och författaren Daisy Christodoulous uttryckte det så här: ”Om vi inte lär ut mäktig och verksam kunskap i skolan hamnar vi i social ojämlikhet, eftersom rikare elever kommer att få den kunskapen från föräldrar och privatlärare, vilket fattigare barn inte får. (Christodoulous är för övrigt också ett sådant barn, med grekiska arbetarklassföräldrar som invandrade till Storbritannien.)

Vissa måste få det från skolan för att få det alls, det tror jag både Sam Sundberg och Jasenko Selimović håller med om. I en spridd text efterlyser Selimović bildning (DN 18/3) och Sundberg svarar att det där bildningsföraktet han angriper är en halmgubbe (SvD 24/3). Jag vet inte hur mycket Sundberg vistats i eller studerat skolan de senaste tjugo åren, men om han inte märkt av den allt mer njugga inställning till bildning och kunskaper – medveten och omedveten – som Selimović beskriver är han att gratulera.