Reportage
"Jag svälte mig för att slippa kvinnokroppen"
Det har tagit 43 år. Artisten och konstnären Nino Ramsby har fått betala ett högt pris. I dag vågar han slutligen förstå och erkänna för sig själv vem han är. Och den han är heter inte Nina.
Nino, då Nina, Ramsby med bandet Grand Tone Music år 2000.
Med Martin Hederos 2007.
Med Ludvig Berghe från gruppen Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio, 2008.
Nino Ramsby hänger sina verk på Sven-Harrys konstmuseum.
Nino med tavlan "Trans*boy III · vet", en bild av hur han själv anser sig se ut.
Nino har kämpat med både depressioner och ätstörningar.
"Jag är stolt över att vara transkille" säger Nino Ramsby.
Sången från hundratals röster studsade mot Östra Årstabrons betong.
Det var en blåsig, regnig majsöndag. Under bron strax intill Firman, som musikern och allkonstnären Nino Ramsby kallar sin arbetslokal, gick himlen inte att skilja från den gråvita luften framför ansiktet. Nino hade svart kostym och rosa mössa och kände ett helt livs tyngder lyfta från axlarna.