Recension
Betraktelse över förgänglig tillvaro
MÅNGFASETTERAT Mikael Lundbergs utställning är varierad och rik på verk. Den borde vara spretig men hålls ihop av en konsekvent nyfikenhet på livet, döden och jaget.
På en undanskymd plats i Sixtinska kapellet målade Michelangelo sitt självporträtt i skepnad av den hudflängde aposteln Bartolomeus. Även satyren Marsyas straffades med att få huden avskalad när han utmanade Apollon i musikens konst.
Mikael Lundberg har letat upp ett hörn längst in i Millesgårdens konsthall för sin version av myten om Marsyas. Avflått, om än i en silikonavgjutning, hänger hans skinn uppspikat på en krok på väggen. Det är ett otäckt självporträtt där den slappa huden sjunker ihop i frånvaron av innanmäte. Än värre är tanken på att detta symboliska självplågeri ofta är tänkt som ett straff för högmod. Det gör sig Lundberg knappast skyldig till, tvärtom är hans utställning genomsyrad av en ödmjuk nyfikenhet inför döden och framförallt inför det som fyller våra liv med mening dessförinnan.