Recension
Real control - Moneybrother
Efter fyra skivor – varav en släppt under namnet Pengabrorsan – bestämde sig Anders Wendin för att det var dags att låta Moneybrother reinkarneras. De gamla vapendragarna, gitarristen Patrik Andersson och saxofonisten Gustav Bendt, avtackas i skivkonvolutet för ”the golden years”, men att de dyker upp och Bill-och-Bull-körar på nästan alla spår på skivan är lite symboliskt: Mycket är samma - fast på ett annat sätt. Moneybrother har inte återuppstått i en helt ny kostym – det spandextajta spåret Not that old undantaget - utan det är snarare som om han tagit fram plagg ur sin garderob för att skrädda om till 2009 års passform.
Jari Haapalainen har producerat hälften av låtarna medan Björn Yttling och Christoffer Roth har producerat två spår var. Att skivan öppnas med ett I will survive-aktigt pianot i singeln Born under a bad sign får kanske ses som en grundinställning innan de bipolära känslograferna börjar ritas upp. Varma baktaktsspår, adrenalinstinn soulrock och euforiska blåsarrangemang blandas med ballader, rödgråtna stråkar och en hammondorgel som drabbats av bluesen. Att Moneybrother återigen törstar efter mer än att stå bredbent på marken är skivans allra roligaste nyhet.