Recension

GoyaStorslaget men ytligt

Publicerad
Annons

Inför lördagens urpremiär av den senaste parafrasen på Francisco de Goyas liv och verk har Göteborgsoperan sannerligen inte bjudit med armbågen. Inte ofta under de i dagarna gångna 150 åren – med utgångspunkt i Stora Teaterns invigning 1859 – har så många av samtidens främsta svenska sångare medverkat i samma föreställning. Eller klassiska konstverk så överdådigt framställts som tableaux vivants i förföriska spegelsalar.

Två av krafterna förtjänar speciellt omnämnande: Ann-Kristin Jones som Goyas kuvade hustru Josefa och Katarina Giotas Leocadia Weiss – hans sambo, käresta och huskors under ålderdomens prövotid. Bägge har en sorts fruktighet i timbren, som eggar det kulinariska sinnet i denna opera med dess bakgrund i André Malrauxs geniala men förvirrande och praktiskt taget oläsbara Goya-hallucination: Saturne från 1950.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons