Recension

Lilla Jönssonligan på kolloOkänsligt, ospännande och helt igenom kommersiellt

Publicerad
Annons

Få företeelser är mer hjärtlöst cyniska än en genomkommersiell barnfilm, en som tilltalar sin publik i egenskap av små konsumenter i stället för små människor. Hur lät det på produktionsbolag och sponsorföretag inför och under tillkomsten av ”Lilla Jönssonligan på kollo”? Kanske såhär: ”Ungar är ju en tacksam målgrupp, med låga krav och dålig smak. Dessutom har de ännu inte blivit mediekritiska, utan sväljer usla specialeffekter, taffliga produktplaceringar och ålderdomliga könsroller. Vad gäller scenografin så är det heller inte så noga, det räcker med nån enstaka femtiotalspryl för att skapa en okej miljö.”

Berättelsen, som dessa eller dylika tankar fött fram, kretsar kring Sickan, Vanheden och Harry, ännu i elvaårsåldern, som ser fram emot ett ljuvligt sommarlov men i stället för att lapa sol och glass sänds på straffkollot Vindpinan. Där kommer de snart en godissmuggelkupp på spåren. Och det är just så ospännande som det låter, just så okänsligt och tillgjort som det blir när man låter tre stora företag, i stället för tre små barn, få huvudrollerna.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons