Recension
Svårforcerad textlabyrint
Hur ser ett lands trauma ut när den blick som observerar det är en främmandes blick? Giannina Braschi bor sedan många år tillbaka i USA, men kommer från Puerto Rico, och har i sitt författarskap tematiserat svårigheten i att få sina olika identiteter att gå ihop. Liksom, skulle man kunna säga, en ovilja att få dem att gå ihop – identitetens och tillvarons ständiga föränderlighet. I ”Drömmarnas imperium” samlas ett urval texter ur hennes många böcker, en del ursprungligen skrivna på spanska, en del på engelska eller den särskilda mix mellan språken som i USA kallas ”spanglish”. Bland annat finns här texter ur romanen ”United states of banana”, där 11 september skildras med Braschis särskilda stil, på ett sätt som skulle kunna uppfattas som provocerande i sin esteticerande ogripbarhet.
Ogripbara, ja. För Braschis texter saknar kärna, försöker skriva sig bort från allt vad centrum heter. Från ett språkligt centrum, ett politiskt maktcentrum, en hierarkisk ordning. Hon skriver utifrån och refererar till en avgjort västerländsk, manlig kanon, men använder den för sina egna syften. Framförallt vill hon förändra den genom att skriva in sig själv i den. Genom att i sina texter använda ett pompöst litterärt maktspråk och likt många poeter före henne, utropa sig till geni och skapande gigant ställer hon upp en skrattspegel där vi skymtar den litterära traditionen i förvriden form.