Svårt för unga sjuka att förstå tvångsvården

Patienter som inte förstår varför de vårdas. Ungdomar som inte har koll på sina rättigheter. Barn som inte känner sig delaktiga i sin behandling. Det är den bild som målas upp när forskare från Örebro universitet undersöker slutenvården inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Publicerad
Anna Åkesson, 18 år, vårdades frivilligt på en BUP-klinik i flera år för bland annat ätstörningar. Ett viktigt hjälpmedel ut ur sjukdomen var de människor som tog sig an hennes problem på ett professionellt och medmänskligt sätt. ”De såg mig som en människa, som Anna”, säger hon.

Anna Åkesson, 18 år, vårdades frivilligt på en BUP-klinik i flera år för bland annat ätstörningar. Ett viktigt hjälpmedel ut ur sjukdomen var de människor som tog sig an hennes problem på ett professionellt och medmänskligt sätt. ”De såg mig som en människa, som Anna”, säger hon.

Foto: JOHAN EKLUND
Annons

Avhandlingen är den första i sitt slag. Att någon tittar närmare på hur svenska barn och ungdomar inom den psykiatriska slutenvården upplever sin behandling, är helt enkelt väldigt ovanligt.

Även om avhandlingen är kvalitativ och således inte gör anspråk på att ge några generella svar så talar ungdomarnas berättelser sitt tydliga språk.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons