Så slapp staten stå för fiolerna
Har regionaliseringen av kulturpolitik införts för att staten slippa stå för plågsamma besparingar och nedläggningar inom kulturen? Det ser så ut, skriver Sture Carlsson och David Karlsson i en kommentar efter stormen kring Västerås Sinfonietta.
Den hotande nedläggningen av Västerås Sinfonietta förefaller i varje fall på kort sikt vara avvärjd. Men än är det nog för tidigt att blåsa faran över för det västmanländska musiklivet. När nu regionens kulturpolitiker vikit ner sig för den för dem förmodligen överraskande starka reaktionen från det samlade musiklivet, hotar man i stället med nedskärningar av andra delar av musiklivet och minskning av orkesterns tjänstgöringsgrad från 60 till 50 procent.
Med tanke på den korta men intensiva kulturpolitiska debatt som uppstod när nedläggningsplanerna blev offentliga är det värt att notera att ingen företrädare för staten sagt ett ord i frågan. Detta är dock ingen tillfällighet utan ett resultat av den pågående omvandling av landets kulturpolitik som brukar benämnas ”kultursamverkansmodellen”. För att förstå vad som nu sker i Västerås måste man ha detta sammanhang klart för sig. Få utanför de kulturbyråkratiska leden har det.