Josefin de Gregorio:Bibliotek måste få vara fredade zoner

Det är eftermiddag på universitetsbiblioteket i Cambridge, en nittonhundratalsbrutal tegelkoloss krönt av ett 48 meter högt torn som studenterna gärna liknar vid ”Sagan om ringens” Mordor. Korridorerna är mattlagda, det enda som hörs i läsesalarna är fläktens susande och bokmalens långsamma tuggande, och de som vill samtala förflyttar sig lydigt till tesalongen (dit man för övrigt får ta med sig sina böcker). Här finns inga problem med stök och bråk. Kanske att någon gammal professor snubblar till över sina högar av Kant och Schopenhauer ibland. Den så kallade “tysthetsnormen” både bejakas och försvaras.