”Är det för sent?”
Psykologen Madeleine Gauffin Rahme svarar på läsarnas frågor på SvD.se/idag.
FRÅGA: Efter fem års relation med en man som jag haft stor gemenskap med bröt han plötsligt upp. Han sa sig ha varit olycklig under ett års tid och att vardagen stod honom upp i halsen. Jag lirkade det ur honom, men blev ändå tagen på sängen för jag trodde hans kärlek var grundmurad. På två veckor hade han flyttat ut och agerade plötsligt med iskyla och irritation. Han säger dock att ”vi får se vad som händer”, då jag tycker att vi är värda en chans till eftersom detta var vår första riktiga kris. Och det är ingen annan kvinna med i bilden har jag insett.
Mitt problem är att jag inte kan agera med oberördhet, utan visar hela min sårbarhet och förtvivlan, jag har tagit på mig en del av skulden. Han tycker jag blir tjatig och att jag inte ska säga till honom att jag hoppas på en ny chans. Jag har haft svårt att stå fast vid mina beslut att inte berätta om mina känslor för jag har svårt att spela spel. Finns det någon vägledning för hur jag ska bete mig?