Recension
Så minns barnen andra världskriget
Svetlana Aleksijevitjs romankonst är en mäktig väv av sammanflätade autentiska röster. I ”De sista vittnena” låter hon de som var barn minnas andra världskrigets inledning.
De var barn, alltifrån spädbarn till tonåringar, när kriget plötsligt vände upp och ned på deras liv. Den tyska arméns anfall på Sovjetunionen den 22 juni 1941 kom som en total överraskning. En relativ trygghet förbyttes snabbt till ständig osäkerhet. Föräldrar togs ifrån dem – fäderna rykte ut till fronten eller anslöt sig till partisanförband, mödrarna försökte skydda dem men blev ofta själva offer för motståndarnas kulor och bombattacker.
”Samtidigt med mamma grep de två andra kvinnor, vars män också hade anslutit sig till partisanerna, och sedan körde de iväg med alla tre. /…/ Nästa dag fann man dem alla en liten bit utanför byn, de låg i snön. /…/ Vad jag minns av när de kom hem med mamma, det är att hon av någon anledning hade blivit skjuten i ansiktet –.” (Volodja Korsjuk, 7 år.)