Den jordnära diktens mästare ur tiden
Tadeusz Różewicz skydde allt illusionsmakeri och skönskriveri, och skrev i stället så uppriktiga och vardagsnära dikter som möjligt. I dag avled den länge Nobelpristippade polske poeten.
”Jag bär ett förbud inom mig mot att skriva vackra dikter”, skriver Tadeusz Różewicz som alltsedan debuten 1947 omutligt försökt hålla sig till denna inskränkning. Hans dikter har aldrig röjt en enda ansats att framstå som vackra i konventionell mening, men de har ändå ofta fyllts av en annan sorts skönhet, nämligen den som har att göra med uppriktighet och med en känsla för vardagens storhet. Trots sin protest mot ”aristokratmodernismen” och allt pingvinfint i 1900-talets litteratur har Różewicz blivit beundrad och älskad för sin poesi, tidigare även för sin dramatik och sin prosa, men numera är det mest hans oortodoxa anti-poesi som uppskattas.