Recension
King Krule är nästan för bra för att vara på riktigt
Archy Marshall, som denna 19-åring från södra London egentligen heter, ser ut att vara framtagen av en reklambyrå. Med rufsigt rött hår, en vass cockney och musikaliska referenser som han egentligen ännu inte borde besitta, är han nästan för bra för att vara på riktigt. Och att han dessutom ser ut som om han ännu inte får köra moped gör inte det hela sämre. När han kliver på scenen inför ett fullsatt Debaser ser det faktiskt ut som om vi snarare befinner oss på en talangjakt i en solkig aula än bevittnar en av Englands just nu hetaste exporter.
Kvällens dj har värmt upp publiken med en mix av Benga, Dr Alimantado och Billy Bragg, vilket utgör en alldeles utmärkt inramning till King Krules universum. Hans minst sagt brokiga röst ackompanjeras av musiker som kan tänkas äga vinyler med Level 42 eller Light of the World, men som här tuktats till att underprestera för att uppnå den rätta lo-fi-känslan. Att placera honom i ett fack känns omöjligt, uttrycket är indie, men i bakgrunden lurar jazz, jazz-funk och dub.