Recension
Utan psykologiskt djup
FRAMTIDSTRO. Gestalterna i Jan Guillous ambitiösa släktkrönika är så förutsägbara att de snarare för tankarna till actionfigurer än till Zola och Balzac. Det skriver Magnus Eriksson om första delen i sviten ”Det stora århundradet”.
Med ”Brobyggarna” inleder Jan Guillou en romansvit kallad ”Det stora århundradet”. Jag vet inte hur lång sviten kommer att bli, men Guillou tycks planera något i stil med Émile Zolas tids- och släktkrönika ”Les Rougon-Macquart”. Hans ambition att låta en tid i dess brytningar komma till uttryck genom egenartade och betydelsebärande människoöden är i alla fall tydlig.
Guillou skriver om tre norska bröder, men en av dem försvinner från romanens fokus. Kanske återknyter han till dennes öde i en senare roman, i så fall ett drag som också det minner om Zola och Balzac före honom.