Recension

Till DamaskusSuggestiv känslokyla

Lars Ring
Publicerad
Annons

På väg till Damaskus möter Saulus uppenbarelsen av Jesu nåd – och blir förkunnaren, aposteln Paulus. Därav namnet på det drama Strindberg skrev efter sin intensiva Infernokris på 1890-talet då han utarmas fysiskt, psykiskt och kreativt. Hela skeendet, tvivlet på en välvillig gud och mening, speglar han via pjäsen om en man som tappat tron men tvingas på pilgrimsfärd genom livet för att lära om och göra bot.

Utanför en kyrka sitter en okänd man, en begravning pågår. Möjligen har han just dött. Han meddelar omgivningen att han väntar. Han är eller har varit skild, psoriasissjuk och utan inspiration att skapa. Av nöd gör rollen lag. Plågorna är helt enkelt själva meningen med livet. Att böja sig för ödet är att lära sig något av det. Acceptera lidandet och bli fri.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons