Recension

Madame ButterflyOförlöst Butterfly

Puccinis Madame Butterfly är i Katharina Thomas regi förflyttad till vår tid och en torftig förortsmiljö. Känslan av instängdhet smittar föreställningen som blir oförlöst.

Publicerad
Annons

I skarven mellan den tidigare ledningen och den nya konstnärliga chefen Mellika Melouani Melanis tillträde, har Folkoperan premiär på Puccinis Madame Butterfly. Och det känns också som en mellanföreställning. Den unga, tyska regissören Katharina Thoma har flyttat historien från Puccinis samtid kring sekelskiftet 1900 till vår egen tid. Cio-Cio-San är en tonårsflicka i dagens Nagasaki, ett barn av japansk populärkultur: av Manga, docksminkade Lolitaflickor och pastelligt Hello Kitty-glitter.

Hon förförs och överges. Scenografen Julia Müer betonar hennes isolering och sociala fall genom att stänga in henne i en torftig förortsmiljö. Scenrummet är en byggnadsställning i tre nivåer, som ett höghus indelat i lägenheternas små trista lådor. Det är galler, trappavsatser och kalt kakel. Allt är grått eller smutsbeige. Nog får man en påtaglig känsla av instängdhet, men det är problematiskt när det smittar hela regin, som blir statisk, oförlöst.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons