Barnboken en fristad i Stalins Sovjet
Ut med prinsessor och slott och in med geometri, färglära och ångmaskiner – barnen skulle bli bärare av det nya. På 1920- och 30- talet engagerade barnkulturen de främsta sovjetiska konstnärerna.
Kan man skriva barnböcker i ett samhälle där Askungen betraktas som klassförrädare? Faktum är att den sovjetiska perioden 1920–35 var en av barnkulturens storhetstider, som det engelska sekelslutet eller det svenska fyrtiotalet. Frågan är om något imperium fokuserat på barn och barnuppfostran som det sovjetiska. Ännu långt efter dess storhetstid, ja rentav efter dess fall, när jag i slutet av 90-talet bodde i Minsk, imperiets utkanter, var fortfarande barnkulturen med sin färgprakt en kontrast till allt det gråa runtomkring. Det fanns en permanent dockteater och en permanent cirkus, det fanns lekparker överallt och biograferna visade ständigt de ryska animerade filmklassikerna på matiné. Pedagogik togs på största allvar i Sovjetunionen – tänk bara på vattenbebisar, barnstjärnor och inlärningskassetter under sömnen – och barnkulturen engagerade de främsta konstnärerna inom alla områden.