Recension
Enastående vackert om att bli över
Det händer inte var dag att en kvinna regisserar en pjäs av en kvinna på Dramatens stora scen. Mimi Pollak gjorde det 1950, då Colettes ”Chéri” gavs 93 gånger. Det är inte småpotatis. Inte Colette heller.
Hela hennes namn var Sidonie-Gabrielle Colette och hon levde 1873–1954, genom två världskrig och ett antal äkta män och älskare. Hon var stor långt utanför Frankrikes gränser och är mest känd för sina romaner om Claudine (jag fick dem av mamma). Som många kvinnliga författare har hon förpassats till en litteraturens halvvärld, men i år är Colette aktuell på minst två svenska scener.
Och det är just med ”Chéri” hon åter gör entré på Dramaten, i regi av Jenny Andreasson. Hon har i djärva och formstarka uppsättningar satt ljuset på kvinnliga författare utanför topplistan: Stina Aronson, Alfhild Agrell och Françoise Sagan. Hon samarbetar ofta med scenografen Marika Feinsilber och tillsammans med henne och koreografen Dorte Olesen sätter hon nu snurr på den stora scenen.