När crêpes blir pannkaka

PLAGIAT

Min första upplevelse av det franska köket måste ha inträffat någon gång i början av 1970-talet. Mamma hittade nymodigheten crêpes i livsmedelbutikens frysdisk och ville nu gärna introducera dessa för sin familj. Så enkelt och praktiskt, en hel liten måltid utan att behöva skala potatis!

Eftersom jag i grunden inte är någon större pannkaksfantast var det med viss skepsis som jag satte gaffeln i den räkfyllda rullen. Och den visade sig då vara precis så soggig – även om just det ordet inte var uppfunnet då – som den såg ut. Ungefär som skolans varmhållna och stabbiga exemplar av vanliga svenska pannkakor.

Att det enligt förpackningen tydligen var något man åt i Frankrike imponerade föga på mitt sturiga tonårssinne. Låt fransmännen ha sina pannkakor för sig själva, löd min raskt avkunnade dom.

Men beslutsunderlaget var ytterst bristfälligt och det förhastade domslutet är sedan länge överklagat och omprövat. Annars hade jag inte för några veckor sedan kunnat sitta på en av de många enkla crêperierna i den lilla orten Perros-Guirec i nordvästra Bretagne. Dit åker man knappast om man har problem med crêpes.

I detta karga och mytomspunna landskap finns sedan medeltiden en utbredd pannkakskultur, som ibland närmar sig kult. Och längre från den svenska livsmedelsbutikens industricrêpes kan man inte komma.

Den äkta varan kallas här i sin varmrättsversion för galette och görs på bovete, vilket ger den en något grövre karaktär. Jag fick in ett himmelskt frasigt exemplar med krämig chèvre, rostade valnötter och mängder av smakrika salladsblad.

Och det var när jag mitt i lunchen för en stund lade ned besticken – i ett försök att dra ut på njutningen – som jag kom att tänka på den där misslyckade premiären för fyrtio år sedan.

Tyvärr är den inte bara av historiskt intresse. Än idag säljs samma frysta fabrikscrêpes. Den skaldjursfyllda varianten består av 34 ingredienser med sådant som sorbitol, E450 och E451, konstgjorda smakämnen, färgämnen – och endast 4 procent räkor.

Men det är inte bara de många tillsatserna och industriella ingredienserna som är problemet. Alla pannkakor bör ju för att bli så där frasiga som den svenska fabrikanten utlovar på hemsidan, ätas så snart de är gräddade. Och inte några månader senare.

Det är det som är ”hemligheten”. Som vi alla redan visste.

Receptförslag från Tasteline

Räk- och västerbottenscrêpes

Innan servering skär du gräslöken fint och bryner den smör som är kvar. Häll sedan det brynta smöret över crêpen och strö gräslöken överst.
Till receptet

Paprikacrêpes med kräft- och champinjoncrème

Salta och peppra, fyll crèpsen och rulla ihop dem innan servering.
Till receptet

Lätta Champinjoncrêpes

Tastelines lätta crêpes.
Till receptet

Dessert-crêpes

Crêpes med calvadosäpplen och kardemumma.
Till receptet

Chokladcrêpes med äppelkompott

Av Per Ulfsson Falkner och Mauritz Östlund. Delfinalister i Årets Hemmakock 2009.
Till receptet

Banan och nutellacrêpes

Värm upp nutellan lätt i micro eller i kastrull så blir den lättare att ringla.
Läs hela receptet.