Recension
Ett vittne för vittnarna
Misstron och ensamheten som mötte överlevare från Auschwitz kunde ibland bli en dödsorsak. När Göran Rosenberg förser sin far med en berättelse blir det en mäktig och tankerik läsupplevelse.
”Ingen / vittnar för / vittnena.” Med det korta påståendet avslutade Paul Celan – som var en överlevande från judeförintelsen i Rumänien – sin dikt ”Askgloria”. Det kan tolkas på olika vis men det förenande är vittnets djupa ensamhet. Förintelsens vittneslitteratur har berättat om hur erfarenheten kan misstros och hur ensamheten kan bli en dödsorsak.
Till denna övergivenhet hör att den traumatiska upplevelsen kan sitta så djupt att den inte kan integreras i minnet och just återberättas. De som befriats ur koncentrationsläger förmår ofta nog inte att befria sig från lägervärldens intatuerade ondska.