Ett förlorat år
Det är kväll den 20 april 2010 ute i den ljumma Mexikanska golfen. En explosion skakar den BP-inhyrda oljeriggen Deepwater Horizon som förvandlas till ett inferno och sjunker två dagar senare. Så inleddes ett drama som inbegrep oljejättens framtid, miljön i flera amerikanska delstater och frågor om oljeborrning på de havsdjup där reserverna finns.
Calen Mire, 22 år, jobbar på firman Offshore Marine Contractors, OMC, som reparatör. Har firas här ner från ett av ”benen” som kan höjas och sänkas för arbeten med oljeborrplattformar ned till ett visst djup. Han trivs utmärkt, säger han, och är nöjd med lönen som är mer än dubbel den normala i Louisiana.
Curtis Dantin kan efter 20 år i branschen att oljebolagen är bra arbetsgivare, men nämner också att säkerheten skärptes efter läckan.
I General Motors sammansättningsfabrik för Chevrolet Volt i Detroit återvinns de oljeindränkta spärrarna från saneringen. GM räknar med att ta hand om 160 kilometer oljespärrar.
Gina Charson minns förra sommaren med fasa och säger att ”det var riktigt dåligt” på restaurangen i Grand Isle där hon arbetar.
En pelikan dränkt i olja på East Grand Terre Island vid Louisianas kust.
Oljeriggen Deepwater Horizon brann i två dagar före den gick till botten. Oljekatastrofen som följde är den värsta i USA:s historia.
PORT FOURCHON
I södra Louisiana kallas sommaren 2010 den förlorade sommaren. Olja vällde upp från havsbotten utan att någon visste om eller när flödet skulle kunna stoppas. Panik och skräck spred sig efter läckan på 1 500 meters djup som visade hur farlig denna industri är för människor och natur.
Minerna är bistra när jurister med stinna portföljer bänkar sig i en kal lokal i ett hotell nära New Orleans-flygplatsen där en av de många parallella utredningarna om olyckan på Deepwater Horizon-plattformen pågår. Granskningarna ingår i efterspelet, liksom det tillfälliga moratoriet för borrning i Mexikanska golfen och amerikanernas fortsatta beroende av oljan.