I förra veckan skrev
Maria Sveland en pendang till Bengt Ohlssons fråga: ”Måste kulturen vara vänster?” (
DN, 4/1). Men medan Ohlsson köpte sig utanförskap från inskränktheten löste Sveland biljett till gemenskapen. Hon vittnar om hur hon inte längre orkar tänka klart: låt mig kura ihop i en värld där alla vill solidaritet; det kvittar att jag talar goja; det finns en inre sanning om kärleken, det yttre är bedrägeri.