Recension
Elin Ruuth nålar fast ögonblicken
I baksidestexten kallas den här tunna lilla boken, som kan få plats i varje normalstor ficka och som bör välkomnas där av varje normalt läshungrig person, för en handlingsförlamad utvecklingsroman. En
contradictio in adjecto, det vill säga en motsägelse i benämningsordet, eftersom en handlingsförlamad knappast utvecklar sig.
Elin Ruuth gör det inte heller. Hennes ambition, så vitt jag kan se och förstå, är att nåla fast ögonblicken, de som varit, de som är nu, och de som kommer.
Hon genomför operationen med fast hand, fransk espri, med behärskad fasa, och en väl, en kanske allt för väluppfostrad flickas misstro mot känsloyttringar.
Laddar…